De senaste dagarna har varit dagar då jag känt mig nere och orkeslös. Pratade nyss med Mikael i telefon. Jag blir ledsen över hur jag beter mig mot honom. Det är inte meningen! Önskar att jag kunde vara den där glada Anna. Istället beter jag mig illa. Det krävs så lite nu för att jag ska bli irriterad,arg,orolig,ledsen eller känna mig som en dålig flickvän. Jag kämpar så hårt just nu med mig själv och mina mediciner. Jag försöker hela tiden att hålla mig ovan för ytan,det tar massa energi och jag blir väldigt trött.
Förlåt mig för allt du får utstå.
Älska livet som det är/ en ledsen Anna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Han förstår säkerligen din situation, ska du se! Huvudsaken är ju att du mår bra i slutändan, vilket du kommer att göra. Vägen dit måste kanske vara lite knagglig!
SvaraRaderaKram
Han är otroligt förstående. Tack för dina ord de värmer mig.
SvaraRaderaKram