Vill inte att denna helg ska vara över. Vill ha min älskling hemma. Känns som att jag har någon slags höggraviditetsseparationsångest. Kanske är det så att man vill ha sin trygghet hemma om det skulle sättas igång? Nu kommer det nog inte göra det förrän om flera veckor även om möjligheten finns för att det händer tidigare. Men man blir lite som en hundvalp som vill ha sin husse hemma. Inte vara själv. Ha sin trygghet i närheten. Någon gravid som känner likadant?
En favoritbild på älsklingen
Godnatt på er !
Jaaaaaag! Haha! Verkligen. Eller det är framförallt när jag ska iväg nånstans själv, typ på stan eller nåt. Hehe, sjukt jobbigt att vara så osjälvständig, men är säkert som du skriver, nån slags förberedelse :) men som sagt, ju snabbare det blir måndag igen ju snabbare går tiden tills man får träffa bebben... Även fast det gärna skulle få vara helg jämt! Kram på dig
SvaraRaderaJag har nog också en släng av separarionsångest! Får för mig att jag inte ska få tag i Pär när han är på jobbet och har typ 4 olika nummer som jag kan prova... :P
SvaraRaderaOckså har jag fått ett jäkla närhetsbehov så fick jag bestämma skulle jag helst sitta i hans knä hela dagarna ;)
SV; ja, verkligen!
SvaraRaderaJo, det är sant! Nu då jag lix ska flytta upp till Boliden igen så ska jag försöka höra med barnmorskan där om psykologen på sjukhuset finns kvar, så hon inte är bortbytt - för hon var verkligen helt underbar!!
Hehe nee faktiskt inte ;) Fast jag tycker alltid att det är trist när sambon är och jobbar men jag är inte orolig för att det ska sätta igång och att vara ensam den första tiden. Har ju läst att de flesta får oregelbundna värkar först innan de blir regelbundna och man ska börja klocka, så det känns lugnt. Så fort jag börjar känna av värkar ska jag ringa hem honom har vi bestämt, hehe :)
SvaraRaderaJa gud, jag kände samma sak! Och så vill man ju ta vara på den sista tiden man bara är två också! För de blir aldrig mer sig likt!
SvaraRaderaHur är de med dig? Blir de någon bebis? ;-) Mår du bra?
Alice mår bättre, förkylningen sitter där den sitter men RS toppen är över, men vi har matvägran här hemma och de har ju varit ett tag. Hon får ju inte i sig mat :-(
Jag har faktiskt inte mer sån ångest än vanligt. Sambon jobbar borta och har gjort det hela vårat förhållande så jag är van. I värsta fall kanske han inte ens hinner hem när det sätter igång men det får funka i alla fall, för i så fall så följer svärmor med istället ;)Däremot hoppas jag på att bebisen ska komma tidigare så den kommer nästa gång sambon är hemma så man slipper fundera över det ;)
SvaraRaderava spännande, nu är det inte långt kvar då.
SvaraRaderaKram
nee faktiskt itne :) har bf på fredag men.. tror inte det sätter igång sådär pang boom ändå :D
SvaraRaderaKan känna igen mig litei det du skriver.. men uhar ju vi valt att leva som vi gör och det innebär att min sambo är borta 4 veckor för att sedan vara hemma 4 veckor! Hur det kommer funka framöver kan vi ju inte veta.. men vi kommer ju som alla andra att fortsätta som vanligt...eftersom att det är vår vardag!! :) Det är jobbigt att sakna någon... men det är också nyttigt att längta efter någon! :)
SvaraRadera