 |
| Kändes bra konstigt att ha en tom vagn, men gratis åker man på bussen då! |
Tänkte att jag skulle berätta lite om första lämningen. När vi kom fram till förskolan så kändes det nervöst att jag snart skulle lämna över honom. Barnen skulle vara ute och leka så jag tog med mig Vincent in för att klä på honom lite mer. Sedan stod jag och hans förskollärare och snackade lite och vi kom överens om att jag skulle lämna över honom till hennes famn för att sedan säga hejdå. Jag sa "Hejdå Vincent nu får du leka med dina kompisar". Vincent blev inte ledsen vad jag vet när jag lämnade honom men har hört att sådant kan komma lite senare.
För mig var det dock jobbigt, i samma ögonblick som jag sa hejdå ville jag hämta honom igen. Hålla honom och ta med hem igen hehe. Men så fort jag kom innan för dörren till vår lägenhet så kände jag mig lugnare. Jag har nu ätit min frukost i total tystnad och lugn och Vincent han älskar dagis så jag tror han har det riktigt bra. När vi ses igen blir det puss och kramkalas. För sakna det kommer jag göra otroligt mycket!
Kul med kommentaren som berättade lite om sin inskolning!
Det går säkert jättebra på förskolan! Set är nog somsagt värst för mamman. Fy när man går därifrån o man bara vill gråta!
SvaraRaderaVi lämnade Junie med Farmor och farfar i helgen för att hitta på lite skoj med bara pojkarna. Fy när vi åkte ifrån henne. Tårarna var såå nära att falla från mig. även om jag visste att hon hade det toppen och det bara gälde ett par timmar.
Kramar!
Åh vilket bra datum Er son fötts på, vår dotter föddes 23 mars 2003 :-)
SvaraRaderaSkönt att det går så himla bra! :D Hoppas det fortsätter så!
SvaraRaderaÅhå PHU... får nästan lite ont i magen när jag läser detta. :) Men samtidigt så har man ju "haft" en liten inskolning i ca två veckor där man själv varit med och jag antar att det inte är så himla jobbigt som man kanske kan tro innan!
SvaraRaderaHär väntar vi tills efter sommaren med inskolningen... känner att jag vill vara hemma en sommar till och eftersom vi har möjlighet så vill jag vara hemma så länge som jag orkar. För det är ju inte "bara" att vara hemma med ett barn som är högt och lågt och väldigt mammig.
Kanske skulle det vara bra för Lexie att komma till "dagis"... men jag känner att denna tiden aldrig kommer tillbaka och därför så vill jag inte lämna henne ännu! :)
men som sagt.. detta är ju så olika och Lexie kan ju heller inte vara hemma med sin pappa så han har det jobbet som han har. Lite krånliga regler där nämligen.
Nej.. nu ska jag sluta babbla. :) kul ändå att det gått så bra med Er inskolning.
Kram