Livet går i 200

Veckan har bara svischat förbi. Jag har inte haft någon tid för tankar och reflektion över allt som hänt förrän i fredags. Då kom det tankar om hur lite jag träffar Vincent och Mikael vilket blir en stor saknad. Lite ledsen blev jag när jag tänkte på det samtidigt som jag tycker det är riktigt roligt att få arbeta som Socionom. Men det är en helt ny vardag och det tar tid innan allt faller på plats. Men ni ska veta att jag gillar min nya vardag. Jag är så mycket mer än mamma och det får mig att blomstra. Dock tog denna första vecka hårt på kroppen (och själen) och igår när vi var inne i stan och skulle strosa runt så började jag må allt sämre. Ont i hela kroppen hade jag, migrän och i slutet fick jag även frossa.  Det blev snart hem och bädda ner sig med ibumetin och sedan låg jag däckad stor del av kvällen. Jag mår som tur är mycket bättre idag men har fortfarande feber om jag inte går på ibumetin. Nästa vecka arbetar jag endast 2,5 dag så då får jag ta och vila upp mig ännu mer.



Ska i fortsättningen börja att komma igång med mobilbloggning en del framöver tänkte jag. Håll ut kära läsare. Jag ger inte upp bloggningen i första hand. Det är ett ställe där jag kan prata av mig, dokumentera kring Vincent och även ha ett samtal med er. Så jag kommer finnas kvar!

Kram på er så kanske vi hörs ikväll!