torsdag 22 november 2012

En novembermorgon

Denna morgon föll tårarna. Både hos Vincent och mig. Morgonen startade ganska bra med en sovmorgon för oss båda. På bussen på väg mot förskolan var Vincent ganska gnällig. När vi kom fram till förskolan insåg jag att han inte ätit frukost och att frukoststunden på förskolan var över. Normalt sett äter han frukost på förskolan varje morgon. Denna morgon var ett undantag från regeln. Förskolläraren erbjöd inte att ge honom frukost, det han fick var en banan. Vincent börjar gråta massor när han inser att det inte blir frukost precis som vanligt.

 Under påklädningen gråter och protesterar han. Allt han behövde och ville var ju att få äta frukost. Jag går ut med en mycket gråtande Vincent i handen och börjar berätta för en annan personal om att vår morgon blivit tokig och att han inte fått frukost. Hon frågar då mig om han behöver något mer än en banan. Jag svarar med tårar i halsen att det behöver han definitivt. Hon säger då på ett självklart sätt att hon och Vincent ska gå in för en macka. Jag släpper Vincents hand och tårarna forsar ner för mina kinder. Det var hemskt att se Vincent så ledsen och behöva gå ifrån honom. Det var som en chock för mig. Detta var första gången han grät när jag lämnat honom sedan han började förskolan.

Förresten just nu kan jag inte ladda upp bilder då blogger som är portalen jag använder mig av uppger att jag använt upp minnet för bilder. Någon som vet hur man ska göra för att kunna ladda upp bilder igen?

1 kommentar:

  1. Ja jag tänker också det, och perfekt att de inte är röda så de är fina med vitt eller silver eller så till nyår sen :D Hoppas att vi hittar båda snart!

    Kramar

    SvaraRadera