torsdag 29 april 2010

Att nå ett välmående kan vara en lång resa


Att börja med antidepressiva mediciner kräver en insikt i att man behöver någon utomstående hjälp för att hantera livet. Det kräver ofta ett stort mod att söka hjälp för sin psykiska sjukdom( i mitt fall depression och ångest). Man har även viljan att må bättre.

Länge tänkte jag att jag var svag för att jag börjat med antidepressiva och efter ett halvår ville jag sluta. Då frågade min läkare: " Varför vill du sluta?" Jag svarade:" Jag känner mig svag när jag äter dem". Då sa min läkare en väldigt bra sak som fick mig att börja tänka annorlunda. Hon sa nämligen "Är det inte ok att vara svag då?".

"För att kunna vara stark måste man ibland kunna vara svag".

Ett halvår efter den gången kände jag mig verkligen redo och hon sa att jag kunde börja trappa ner. Jag har alltid haft respekt under nedtrappningen mot mig själv och känt efter hur jag mår. Det är väldigt viktigt att trappa ner långsamt för att kroppen och psyket ska kunna hantera det. När jag är fri från dessa mediciner har jag trappat ner ungefär i ett halvår. Det är tufft men jag är snart framme.

Det finns människor som trappar ner utan att ha pratat med sin doktor. De trappar ner under en kort period. Detta kan leda till att man går in i en depression igen och man pressar sitt psyke och kropp otroligt hårt. Dessa människor tar inte hand om sig själva enligt mig. De skadar sig själva igen.



"Vägen till ett välmående kräver tålamod"


Älska livet som det är/ Anna

2 kommentarer:

  1. Gick också på antidepressiva ett tag för ca 10 år sen. Var så ung då och vet inte om tabletterna hjälpte, fick en massa biverkningar tyckte jag och testade den ena efter den andra och en dag bestämde jag mig för att sluta på dem och aldrig mer gå på medicin. Ibland kommer verkligheten o knackar på och man inser hur sårbar man är, kanske är medicin en del i resan mot ett välmående. Hade du kunnat tänka dig att äta medicin igen? Ha en härlig helg!

    SvaraRadera
  2. Jag tror att medicin är en del av resan mot ett välmående för de som mår väldigt dåligt som tex depressioner och panikångest. Jag kan tänka mig att äta det igen om jag har behov av det i framtiden. Trots allt jobbigt med medicinerna som jag fått utstå så är det värt det. Fick en andra chans till att leva.

    Ha en härlig helg du med!

    SvaraRadera