tisdag 8 juni 2010

Ett avslutat kapitel- medicinerna

Vaknade av att sötis hade försovit sig. Det har han gjort både igår och idag. Kanske beror på att vi är sambo nu och att han så gärna vill ligga kvar och ha det mysigt. Har ganska nyligen ätit frukost och har tagit min sista medicin. Woho!!! Tänk att dagen är inne. Har ätit antidepp i nästan 1 år och 6 månader.

Här är en del jag lärt mig på denna resa:

Att man kan välja hur man ska hantera saker man möter i livet

Att känna en större tacksamhet till livet

Att acceptera livet och allt vad det kan innehålla - Älska livet som det är helt enkelt

Att livet är en gåva som är till låns

Att det är väldigt viktigt att se till sitt eget välmående för att kunna må bra

Att lycka är något man skapar

Att ångest kan vara en bra känsla med som kan hjälpa oss i livet

Att självkänsla är något man måste arbeta med hela livet

Att det är viktigt med harmoni för att kunna känna lycka

Att det är viktigt att rensa bort relationer som endast tar ens energi

Att livet är betydligt svårare och vackrare än vad jag någonsin kunde föreställa mig



Aldrig visste jag att livet kunde vara så svårt och innehålla så mycket smärta. Jag har varit på botten och fått en andra chans till livet. Jag kommer alltid att vara tacksam för det! Jag har rest mig så många gånger och jag vet att jag kommer att resa mig i framtiden med. Jag vet att jag är stark och att jag kommer att kunna hantera allt som jag har framför mig i livet. Skulle jag glömma bort min styrka kan jag titta på min rygg och se min tatuering: The Rising Sun som är ett minne av tiden då mitt liv var fyllt med depression, ångest och självhat och hur jag reste mig som en sol ifrån det. Det är tänkt som en påminnelse för hur stark jag en gång varit och att det är möjligt att vara lika stark igen. Livet är skört och man kan inte ta saker för givet. Det enda vi äger är nuet.

Älska livet som det är/ Anna

6 kommentarer:

  1. Jag gillar sättet du skriver i din blogg, du verkar vara en riktigt livsnjutare :)

    sv: Tack så mycket :)

    SvaraRadera
  2. Oh tack så mycket:) Jag blir rörd härborta, ja jag försöker att stanna upp och njuta.

    SvaraRadera
  3. Vilka visdomar Anna! Men det är mer än så, din egen kunskap förvärvad genom dina erfarenheter och som du så vackert delar med dig av. Du är vacker och har en speciell plats i mitt hjärta. Tack för att du delar med dig.
    Kram
    Anna

    SvaraRadera
  4. Tack!Jag tror att det är en del av mitt uppdrag här på jorden. Du har en speciell plats i mitt hjärta kära Anna:)


    Sträcker mina armar och kramar om dig hårt!

    SvaraRadera
  5. Väldigt klokt och mycket bra skrivet!
    Även jag har varit på botten och tagit mig upp igen. Trots allt hemska den där jobbiga tiden förde med sig så är jag glad för den styrka och livserfarenhet den gett mig.

    Stor kram och GRATTIS till sambolivet! ♥

    SvaraRadera
  6. Tack så mycket det värmer mig att höra:)
    Man ska vara glad för de prövningar livet ger en ty utan dem vad vore man då.

    Kram!

    SvaraRadera