Jag är inte den jag var förut. Jag kommer aldrig att bli densamma. Har gått igenom så mycket det senaste året som förändrat min syn på mig själv och livet. Är så ledsen över att vi inte längre är sammansvetsade. Det skär i hela min själ! Förut delade vi allt. Nu vet jag inte vad vi delar.
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger/ Karin Boye
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
i slutändan kanske förändringen leder till något bra. Hoppas på det.
SvaraRaderaÅ tack för fin kommentar om min "modell" (!!) bild =)
Förändringar är en del av livet men ibland är det kämpigt.
SvaraRadera:) Det är du värd!