Barn ler åt okända människor. De försöker skapa kontakt via leendet. Lyckan är fulländad när de får ett leende tillbaka. De har blivit sedda. Vuxna däremot ler väldigt sällan mot okända människor. Tänk om vi vuxna vore så enkla som barn? Att vi log mer mot okända människor och fick leenden tillbaka.
Nu är helgen här och jag önskar er en fin fredag!
vi behöver fler leenden i vårt kyliga land :)
SvaraRaderaDet där har jag med tänkt på!
SvaraRaderaJag är dock en väldigt glad person så jag ler åt folk jag möter när jag är ute och går.
sv. Ja bärsjal är verkligen toppen!!
Dock envisas sessan med att ha huvudet utanför eftersom hon är så nyfiken ;) Så det är lite jobbigt att hålla huvudet hela tiden till hon somnat så man får stoppa in det =)
Kramar!
Man borde le mer!
SvaraRaderaJag är faktiskt ganska duktig på att le på mina promenader.. =)
SvaraRaderaVa skönt att det rättade till sig efter graviditeten. Det är fan inte kul att läcka. Man känner sig inte fräsch
Vilken fantastiskt fin bild på lille V! Och ja, man borde faktiskt le mer. Jag tycker det är lättare att le mot äldre, typ pensionärer. Vet inte varför..
SvaraRadera