torsdag 15 mars 2012

Känslorna är all over the place

Om en vecka och 1 dag är det 1 år sedan jag blev mamma. Min kropp ryser till  och ögonen blir blanka , jag förstår inte vart detta år tagit vägen? Jag minns tydligt ögonblicket Vincent föddes. Det var som en varm underbar våg som sköljde över mig och all smärta var borta. Strax efter det fick jag upp Vincent på mitt bröst, det bästa som hänt mig. En stor pojke på 4310 gram och 53 cm. Tack för att jag får vara med om detta! Dagen då vi firar Vincent kommer det nog komma en och annan tår. Det går inte att undvika med så mycket kärlek och känslor.


4 kommentarer:

  1. Ja! Det är verkligen ofattbart... Men underbart!

    Hade inte vi samma Bf nästan... Jag 10:onde och du 9:onde om jag inte minns fel!

    Svar: kanske blir det en liten tur! ;)

    Kram

    SvaraRadera
  2. Ne visst är det underbart! Ett helt fantastiskt år man fått va med om ju! :')

    Vad duktigt av dig att klara av alla tentor när du samtidigt tampades med depression, jäklar vilken stark kvinna du är! Det är inte många som skulle klara av det tror jag! kram!

    SvaraRadera
  3. Ja, vi hade det i vår förra, men attans alltså - hellre det och ordentlig fläkt/AC de varmaste sommardagarna, det är ju såå skönt att kunna gå ut och sola, dricka kaffe, äta, eller bara njuta. Samtidigt som jag är tacksam över altanen iallafall, trots att det är väldigt, väldigt lite sol (ett hörn under 2 timmar mitt på dagen), så blir det som ett extra rum på sommaren :)

    Kramar

    SvaraRadera
  4. Hej!


    Jag undrar om du klarade förlossningen utan någon komplikation efteråt med tanke på barnets vikt?

    Min väninna fick en son på 4,1 kg och sprack hela vägen....

    Även en annan väninna gick igenom samma med sin dotter på 4,4kg

    känner oror inför mitt framtida barns vikt

    SvaraRadera