En sak som jag har funderat kring den senaste tiden är att det råder någon hysteri kring att man inte ska säga till sitt barn att den är duktig.Enligt denna krönika så handlar det om att barnet ska känna sig älskat även när det inte har varit duktig. Jag tror på att säga att barnet är duktigt. Jag är själv uppvuxen med att få en massa bekräftelse på att jag är duktig. Min pappa har varit väldigt närvarande och insatt i min skolgång osv. Det tror jag har varit den största nyckeln till att jag har utbildat mig fast ingen tidigare gjort det i min familj. Han har alltid funnits där och pushat mig. Både när det gått bra och dåligt. Jag har alltid känt mig väldigt älskad ändå.
Vad tycker du?
ååh, jag blir så trött på allt hur man ska göra och inte göra med sina barn.. tror det enda rätta är att lita på sig själv och göra som man själv tycker =)
SvaraRaderaKlart man ska uppmuntra sina barn... :)
SvaraRaderaJa det var helt helt fanastiskt att se den lille i magen idag!!
Jag är inne på lite samma som dig, uppmuntra i både motgång och framgång! Jag har till exempel bara blivit kallad duktig gällande skolprestationer av min pappa, vilket inte var bra men av mamma har jag alltid känt att jag duger, och hon har uppmuntrat oavsett vad det gällt!
SvaraRadera