Tre drömmar drömde jag denna natt. Ganska påfrestande. Den sista var hemsk,otäck och kändes verklig. Jag drömde om det käraste i mitt liv. Mikael. När Mikael var 19 år upptäckte läkarna att han hade epilepsi. Han hade fått ett stort anfall och åkte till akuten i ambulans. Där och då kunde han ha dött om han inte hade fått rätt hjälp.
Min sista dröm i natt handlade om att han fick ett stort anfall. Han var inte kontaktbar! Det var en väldig maktlöshet. Som tur är har Mikael inga anfall. Han har varit anfallsfri i snart 10 år och äter mediciner som stoppar det. Det är jag så glad och tacksam över. Men en sådan här dröm gör en rädd! Tänk om det skulle ske mot alla odds. Ja jag vet vad jag ska göra då i alla fall för det har jag frågat Mikael om. Jag ska ringa en ambulans på en gång. Men maktlösheten skulle vara stor precis som i drömmen.
tisdag 19 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Mm, jag drömmer ofta hemska drömmar om mig och mina nära.. inte alls kul.. och tyvärr är de hemskt verklighetstrogna med..:/
SvaraRaderaMen men, brukar oftast betyda att man är inne i en utvecklingsfas.. så vi får väll tro på det..?
Jag tror kanske att det handlar om att med kärleken så följer sårbarheten. Rädslan över att mista det käraste man har är nog stark hos många, och i drömmarna visar sig denna rädsla med all sin tydlighet.
SvaraRaderaVarm kram...