Goddag på er därute! Idag känner jag mig bättre. Har fått en del frågor av en tjej så tänkte att jag skulle svara på dem i bloggen.
"Hej, du verkar vara en modig tjej som skaffar barn m en kille som du inte vart tillsammans m så länge & som inte jobbar direkt efter utbildningen & ni dessutom bor litet. Därför tänkte jag fråga om bebisen var planerad & om du hur hög din SGI är? Samt varför du inte jobbar m nåt annat för att höja din SGI men din kille kanske tjänar så bra att du inte behöver jobba? Sen en sista fråga hur ser du på det här m jämnställdhet, kommer din kille vara pappaledig?"
När jag träffade Mikael så hade jag precis rest mig från min depression och såg livet med helt andra ögon än innan. Jag började följa mitt hjärta och gav allt. Fanns inget som var omöjligt för mig. Kärleken fanns där väldigt snabbt för oss. Vi förlovade oss efter 2,5 månad. Jag ser det nog som så att jag var modig som följde mitt hjärta. Bebisen var väldigt planerad och välkommen. Vi båda ville ha barn och det var en stor gåva och lycka för oss att jag blev gravid.
Jag har helt enkelt inte fått något jobb. Har sökt massor både innan och efter sommaren. Men sedan en tid är jag begränsad i mitt sökande eftersom vikariaten är längre än vad jag skulle hinna med att jobba innan föräldraledigheten. Därav har jag mest kunnat söka timvikariat. Jag skulle aldrig kunna tänka att jag inte behöver jobba pga min sambos inkomst. Det är inte heller så att jag inte vill arbeta för det vill jag. Min sambo kommer att vara föräldraledig ungefär halva tiden. Jag tycker att det är viktigt att barnet får två närvarande föräldrar att knyta an till. Mitt SGI kommer att vara på lägstanivå(dvs 180 kr per dag).
tisdag 9 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är nog på språng rätt ofta, till fysio, nav osv men nu var det längesen jag var iväg på en promenad promenad liksom :D hehe
SvaraRaderaJag trodde man altid fick ersättning efter 3 månader?! Och är man med i fack/a-kassa fick man ersättning direkt. Ja systemet är så dåligt!
SvaraRaderaKram
Hej hej!
SvaraRaderaTyckte jag såg i ett inlägg längre ner att du är utbildad socionom. Stämmer det?
När tog du examen och var bor du?
Är det väldigt svårt att få jobb som socionom i allmänhet tycker du eller är det på grund av att du är lite begränsad i och med den lilla bebisen?
Om du undrar varför jag ställer så många frågor så tar jag själv examen från socionomprogrammet i januari och undrar därför lite hur det ser ut på arbetsmarknaden.
Hälsningar Kristin