Dagarna då Mikael tränar är ensamma. Har varit lite bortskämd de senaste veckorna med att han varit hemma från träning pga sjukdom. Nu sitter jag mest och saknar honom. Tänk att det är så svårt att vara ifrån den man älskar. Men om man jämför saknaden nu men den saknaden man kände under tiden vi hade distansförhållande så är detta en fis i rymden.
Men ändå är den svår. Saknaden. Samtidigt är det vackert att man saknar honom så mycket. När han kommer hem ska han få en stor kram som vanligt! Snart blir det Arga Snickarn här.Imorgon går jag och kulan in i vecka 24. Ha en fin fortsatt kväll!
onsdag 10 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är så himla snäll, tack!
SvaraRadera& angående städkommentaren, folk är så himla bittra, klart du ska ta hand om din kropp och vincent!